”Other men get their knowledge from books, I get mine from melancholizing.”
—Robert Burton, The Anatomy of Melancholia
www.facebook.com/krister.lofgren
Steven Levys (Hackers: Heroes of the Computer Revolution) "hackeretik" förbättrad av Allison Parrish.
Från OSHWA 2016 Opening & Keynote
Det blir lätt fel på arbetsintervjuer när man får frågan om man känner till arbetsmetodiken som går under namnet "Scrum" — för det jag initialt tänker är: ja, visst känner jag till Scum! Napalm Death. Kanonalbum!
Men man får ju skärpa sig lite och nicka och "ja, ja, ståuppmöten, mmm, agilt. Iterativt, jamenvisst! Kanban!" :-)
Igår började jag spela Doki Doki Literature Club. Idag funderar jag över hur mycket jag spelades av spelet. Det ser ut som en gullig slice-of-life-novell (och det är också det inledningsvis) men efter två timmar satt jag med varenda hårstrå på armarna och nacken resta i skräck. Skulle jag börja gråta nu? Ta en paus och inte komma tillbaka till spelet igen? Det är psykologisk skräck av bästa sorten, sådan som är svår att förklara, ungefär som en mardröm som skrämt en men som, när man börjar förklara den, får en att undra vad man egentligen var rädd för. Doki Doki Literature Club har massor av små detaljer som stör och bryter mot det konventionella, får hjärnan att tappa greppet och man vet snart inte vad man ska förvänta sig. Helt suveränt.